Hej!

Den här dagen har vi spenderat i en kåkstad (township) som heter Philippe.

Pastor John mötte upp oss och körde oss dit i hans bil. Man vet att man är i Sydafrika då fyra tjejer får sitta bak i skuffen/flaket (hehe)

 

Han släppte av oss vid ett litet hus i kåkstaden och det var inrett som en kyrksal. Dit skulle barnen få komma och vi hade med oss kritor, papper, bollar och såpbubblor som de fick använda.

 

John var tvungen att fara iväg på något möte, så han lämnade barnen i våra händer (hehe) och han sa att det var barn som inte gick i skolan och vår uppgift var därför att vara med dem så att det fick göra någonting. John berättade att de tänk starta upp ett dagis framöver där barnen kan vara, så detta var väl lite likt det.

 

Det kom in fler och fler barn till huset och de samlades kring papperen och kritorna vi tog fram åt dem, medan andra roade sig med såpbubblorna.

 

Vissa barn var lite försiktiga i början och visste inte riktigt om de vågade delta. Men det varade inte så länge, efter ett tag sprang alla runt och lekte.

 

Barnen var allt från något år gammal till 10-12 åringar. Även om de ibland vara lite hårdhänta och inte lyssnade särkilt bra på tillsägelser, så var det väldigt roligt att vara med dem! Det var livliga och ville gärna sitta i famnen och kramas.

Det var speciellt en liten tjej som aldrig ville att jag skulle släppa henne. Hon var väldigt tystlåten och ville helst inte göra något. Så jag gick runt och bar på henne länge och så fort jag släppte ner henne gick hon efter mig och höll upp armarna i hopp om att jag skulle hålla henne igen. Jag hade inget emot detta, kändes bara bra att få ge henne extra kärlek och uppmärksamhet, speciellt när hon drog sig undan de andra.

 

Vi var där ungefär tre timmar och innan vi åkte delade vi ut chips och klubbor till dem. Men jag hade personligen hellre velat ge dem smörgås och något att dricka. Det kostar ju mer, men man märkte på dessa barns beteende att det inte kanske får så näringsrik föda. Svårt att förklara, men om man jämför barn i samma ålder hemma i Sverige, så tycker jag att dessa barn var mer tröga och hängde inte med lika bra. Detta är ju inget konstigt, eftersom att de lever som de gör, men det tyckte jag var väldigt jobbigt att se. Man får ont i hjärtat.

 

Efter besöket i Philippe körde John oss till ett "shelter" för hemlösa där vi fick gå runt och kolla lite samtidigt som de som jobbar där berättade om deras arbete. Det bodde ca 80 stycken personer där. Den yngsta var 18 och den äldsta 80 år. Det var intressant att besöka dem, men vi var alla så trötta efter att ha lekt med barnen så man orkade inte riktigt ta in allt.

Kanske kommer bilder senare...

 

Ikväll blir det att skriva på vår rapport och bara ta det lugnt.

 

På återseende/ Julia